Nu har jag haft tidsbrist för bloggen igen. Har som jag skrivit förrut haft fullt upp med Sundsvalls ridklubbs tävlingar i helgen.

 

Tävlingarna har flytit på jätte fin tyvärr hade vi inte så många till start men alla funktionärer var jätte duktiga och vi fick det verkligen att flyta på fint.

 

Min egen tävlingshelg var ett botten napp.

Fram ridningen på lördagen var KATASTROF. Jag sa åt min mamma att gå och stryka oss så jag bara kunde fokusera på att få Qu avspänd utan tidspress. Till min räddning kom Agneta och gav mig lugnande råd för att jag själv skulle lugna ner mig. Till slut lugnade Qusen ner sig och vi gick in och gjorde vårt. Jag kunde iaf rida honom och trav programmet var faktiskt riktigt fint MEN så kom vi till ryggningen där vi oftast ligger på 8a el 9a men samspelet mellan mig och Quattro stämde inte alls och han VÄGRADE gå bakåt. Sedan var allt förstört, Miss på miss i galoppen. Procenten stannade på 60, nått men räckte till sista placeringen en 3e plats.

Dag två efter reconemang med Ia min tränare och Marita min stöttepelare. Beslutade vi att göra en kort framridning för att Qu inte skulle hinna stressa upp sig på de andra hästarna och han gick som en klocka på framridningen. Den känslan på tävling var det länge sedan vi hade. Men inne på banan blev det katastrof i ställer. Traven var okej och tittar man på filmen ser det helt okej ut men med missar på varenda moment nästan och en jätte spänd häst gör det super svårt att prestera i en så svår klass. Tror procenten landade på 57. Men för mig känns inte detta viktigt längre.

Jag måste få till samspelet som vi har hemma även på tävling men det är jätte svårt.

 

Vi kommer nu lägga tävlings kläderna på hyllan till nästa säsång och lägga krut på träning för att befästa allt styrke messigt.

 

Jag måste tacka alla runt mig men peppande ord. Utan ert stöd har jag gett upp denna speciella häst förlänge sedan.