Att jag blev en hästtjej var inte helt självkart. Min mamma var och är rätt allergisk och pappa har aldrig varit intresserad mer än om hästarnas namn ungefär.

Men från början när jag var kanske 4-5 år började min äldre syster att rida på barnridning vilket jag också ville göra så det var så det startade på Sundsvalls fältrittklubb. När min syster sedan fick börja på ridskolan var jag alltid där och hade inte nå vett överhuvetaget vilket så gjorde att ridlärarna lät mig börja i nybörjar grupp tidigare än vanligt för att få i mig lite vett och etikett.

 

Efter 5 år på ridskolan fick jag min första foderhäst. Ponnyn Felix II en gammal ridskole ponny som såldes och tävlat FEI dressyr med bland annat SM innan han som 18 åring fick pension för att lära mig rida. Felix och jag tävlade till Lätt A dressyr på regionala tävlingar i Mittsvenska distriktet när jag var 12 år. Efter ett halv år med Felix bestämde hans ägare för att han skulle säljas och vi valde då att jag skulle gå tillbaka till ridskolan eftersom att jag var på väg att växa ut honom, han var en C-ponny på 138 i manken.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är tack vare Mie och hennes familj som jag idag är inbiten i dressyrvärlden.