För att idag är det Nemos 5års dag!!!

 

Igår efter jobbet stack vi iväg och skulle handla mat inför kvällens valborgsfirande. Vi kommer att vara hemma med några kompisar bara.

 

Tömkörde bägge hästarna på banan hemma, Diezel va rätt pigg och drog några bockserier men såg annars rätt mjuk ut i kroppen. Quattro var tok spänd och hade noll fokus på vad uppgiften gick ut på så han fick göra en massa över gångar och storleks ändringar av volten. Tillslut fick jag faktigt ge upp annars har jag nog stått kvar där än. ;)

 

Igår efter jobbet åkte jag direkt ut till min foderleverantör för att fylla på havreförrådet. Fia följde snällt med och agerade bär hjälp.

Efter de fick Diezel gå ett pass på ridbanan hemma, det blev ett lösgörande pass men fokus på att få honom liksidig.

Ridbanan hemma är inte riktigt tinad ännu så den har inte blivit harvad så underlaget är inte helt optimalt men de går att rida på en volt där iaf.

 

Red öppna och växlade med förvänd sluta på volten i alla gångarter sen red vi några skolor efter långsidorna med innan vi avslutade.

 

Tog också å mockade ur paddocken eftersom Diezel har haft en som hage nu i vinter.

 

Att jag blev en hästtjej var inte helt självkart. Min mamma var och är rätt allergisk och pappa har aldrig varit intresserad mer än om hästarnas namn ungefär.

Men från början när jag var kanske 4-5 år började min äldre syster att rida på barnridning vilket jag också ville göra så det var så det startade på Sundsvalls fältrittklubb. När min syster sedan fick börja på ridskolan var jag alltid där och hade inte nå vett överhuvetaget vilket så gjorde att ridlärarna lät mig börja i nybörjar grupp tidigare än vanligt för att få i mig lite vett och etikett.

 

Efter 5 år på ridskolan fick jag min första foderhäst. Ponnyn Felix II en gammal ridskole ponny som såldes och tävlat FEI dressyr med bland annat SM innan han som 18 åring fick pension för att lära mig rida. Felix och jag tävlade till Lätt A dressyr på regionala tävlingar i Mittsvenska distriktet när jag var 12 år. Efter ett halv år med Felix bestämde hans ägare för att han skulle säljas och vi valde då att jag skulle gå tillbaka till ridskolan eftersom att jag var på väg att växa ut honom, han var en C-ponny på 138 i manken.

Sammanfattningsvis kan man säga att det är tack vare Mie och hennes familj som jag idag är inbiten i dressyrvärlden.

 

Det är alltså jag som är Isabelle Serrander.

Denna blogg ska jag försöka göra till en insperations källa för andra ryttare runt om i landet och jag hoppas att du kommer gilla den. Lämna gärna tips och idéer på vad jag ska skriva om.

 

Fick lite respons från tidigare inlägg. De är så mycket enklare att skriva när man vet vad ni vill läsa. Jag sa dessutom inte göra så långa inlägg så det blir mer lättläst.

 

 

Jag är så kluven på om jag ska blogga eller inte, ibland känner jag att jag tycker det är roligt att dela med mig men många gånger tänker jag också att vilka är de igentligen som läser? Jag har mellan 30 och 60 besökare och vilka är alla de?

Jag förstår ju att de är många som samlar "skvaller" för så är hästsporten (tyvärr).

 

Kan ni hjälpa mig, är de roligt att läsa om mina med och motgångar och om ni vill att jag ska fortsätta vad vill ni då läsa?

 

Nu har inläggen uteblivit igen och jag tror att de förblir så ett tag.